Mobbning

Tittade nyss på en film som heter cyberbully, och den väckte mycket sjukt tankar. Det är helt sjukt vad som pågår ute i världen som man inte har en aning om, och även sånt som man vet om och ser men inte gör något åt. Det är sjukt hur vi människor beter oss mot varandra. Liksom, varför kan man inte bara behandla varandra med respekt?
Den här filmen fick en verkligen att öppna upp ögonen för vilka konsekvenser sånt kan ge. Man tänker inte på hur den utsatta personen reagerar och tar åt sig av det man gör. Jag tror nog att dom flesta har mobbat/kränkt någon nån gång i sitt liv, och jag tänker inte ljuga för jag har faktiskt också betett mig jävligt illa mot andra människor också. Det är längesen och det är inget jag är stolt över men det är så det är och jag kan inte ändra det förflutna.
Jag har själv blivit utsatt för mobbing när jag var yngre och jag hade det inte lätt utanför skolan heller vilket gjorde att jag mådde rätt dåligt, det ledde till andra konsekvenser senare, som nog var resultatet av alltihopa. Jag tänker inte berätta vad som pågick utanför skolan och jag tänker inte berätta vad det var för konsekvenser som det blev.
Men det jag vill säga är att man vet aldrig vad personen handskas med i hemmet eller på fritiden, och ingen människa förtjänar att bli illa behandlad. Varken av andra jämnåriga, föräldrar, syskon, lärare osv.
Så ta hand om er och varandra. Värna om dina medmänniskor och var snäll mot alla, för oavsett om man är tjock eller smal, lång eller kort, blondin eller brunett, tjej eller kille eller ljus eller mörk så har alla samma människovärde. Och alla människor har känslor!
Vad leder mobbningen till? Vad får Du ut av att sprida rykten och trakassera andra? Om du hör ett rykte om någon, sprid det inte vidare! Hur hade Du känt om det var Du som blev utsatt? Tänk på det nästa gång du tänker kränka en annan människa eller sprida vidare ryktet du nyss hörde. Fråga istället personen om det verkligen är sant, och OM det ny skulle vara sant, så håll käften iallafall.
Såå ta hand om varandra, och behandla varandra med RESPEKT!





Att lita på folk

Datum: 2012-08-04 Tid 21:44:01 - Kategori: ÅSIKTER - KOMMENTERA
Jag har märkt att jag har sjukt svårt att lita på folk, speciellt killar. Vet inte om det handlar om att jag bara är osäker och så eller om det faktiskt är så att (framförallt) killar ljuger för mig ofta. Vet inte vad jag ska göra för att sluta med det, vågar inte lita på folk längre för jag har många gånger blivit sviken, lurad, blåst. Jag vill självklart kunna lita på folk, men varje gång (okej inte varje, men många gånger) så blir jag lurad. Om t ex nån skriver till mig (någon som jag inte riktigt känner) och vill typ hitta på nåt, så vågar inte jag lita på att personen i fråga faktiskt vill det, för jag är så rädd att bli lurad. Jag tänker alltid "men tänk om h*n bara driver, eller blir 'facerapad', eller dissar mig etc", det är jättejobbigt för jag lär ju inte direkt känna nya människor eftersom det är sällan när man träffar någon man inte känner som man ba "amen du vill du hitta på nåt i helgen", så jag träffar aldrig nya människor. Jag väljer alltså att (om jag inte ska göra något annat) hellre sitta hemma och titta på tv/film, än att gå ut och träffa folk och ha kul, även om det bara gäller att sitta och glo på film med den andra personen, så är ju ändå det roligare än att sitta ensam hemma och göra samma sak. Blir galen på att det är så för den enda som drabbas är ju jag, men kanske om folk kunde vara mer ärliga och sånt så skulle det vara lättare att lita på dom. Ibland känns det bra att jag har sagt ifrån, om jag t ex senare får reda på att personen i fråga blev 'facerapad', eftersom de ofta skriver det då som en ursäkt till de personer som blivit "utsatta" för det. Men när jag inte får det då? När personen kanske var ärlig och faktiskt ville, då kanske den personen tror att jag inte är intresserad även om jag är det, och inte frågar mer om jag vill hitta på nåt och då kanske jag har gått miste om en skitbra person.
 
Åh FML



Utan mitt förflutna hade jag inte varit jag

Datum: 2012-08-03 Tid 14:53:37 - Kategori: - KOMMENTERA

Det finns så många fina människor där ute, såna som bryr sig och värnar om andras mående och inte vill något annat än att andra ska må bra och vara lyckliga. Utan att låta skrytsam så anser jag mig själv vara så, jag tar andras mående framför mitt eget och om jag får se mina nära må bra mår jag också bättre. Jag vill inte skada någon. Jag är inte stolt över mitt förflutna då jag har skadat så många människor på så många olika sätt. Men det är samtidigt det som har gjort mig till den person jag är idag, utan mitt förflutna hade jag troligen inte varit så stark som jag är idag och jag hade nog inte heller varit en så pass bra person som jag faktiskt vet att jag är. Alla personer har mer eller mindre dåliga saker i bagaget och det jag har gjort i mitt förflutna och som har satt spår för livet, både psykiskt och fysiskt, det är det som utformar den person jag är. Jag vet att jag är en bra person, det kan jag faktiskt säga, jag vet att jag är omtänksam och skulle aldrig avsiktligt skada någon annan. Det är synd bara att det finns många andra som inte ser det, som helt ärligt tror att jag ljuger och bara är ute efter att skada dom. Men det ligger nog mer i deras psyke än i mina handlingar.